Jag är född, lever och bor i renens året om-betesmarker, i Eejliesvaartoe,
Vualtjere – Heligfjäll, Vilhelmina. Mitt i Vilhelmina Norra Samebys flyttningsled. Jag minns när rajden passerade Heligmyren nedanför byn, alla ljuden av hundar, renar och folk. Nära den myren finns Offerstenen.
Mina rötter är samiska, bofast med gård och djur. Hos oss vilade och sov de flyttande, de visste att de var efterlängtade och välkomna.
Jag fick sex barn, födda 1966 – 1984, underbara, utflugna, kommer alltför sällan hem pga avstånd. Desto större glädje när det händer, med barnbarn o respektive.

I mitt yrkesverksamma liv har jag varit högstadie- och gymnasielärare i svenska, historia och religion, sydsamiska språket, samisk historia, kultur och religion. Till sist blev min tjänst helt samisk, min arbetsplats skolor i Vilhelmina, Åsele och Dorotea kommuner, samtliga stadier.
För närvarande lektioner och kurser i sydsamiska språket

Genom alla åren har jag målat, som avkoppling, som belöning efter mindre roliga uppgifter, nästan alltid av ett inre begär att få uttrycka det som inte finns ord för. Det outsägliga, den osynliga verkligheten bakom symbolerna. Känslor inför det synliga, upplevelserna

Konstnärlig verksamhet, en kavalkad genom åren

1954-1959           teckning med blyerts, kol och tusch, laveringar
Korrespondenskurs i teckning med uppgifter och bedömningar hos Åke Skiölds Institut
1960-1964           elev hos konstnär Carl-Gustav Nordin, Luleå, folkskollärarutb
Jag fick lära mig om perspektiv, gyllene snittet och ljusets betydelse i arkitektur och hos de stora mästarna i konstens historia. Jag fångades av Rubens ljus och van Goghs penseldrag.
1970 ett antal år elev hos konstnär Alf Danielsen, som lärde mig knivmålning,
komposition, färglära och att hantera acryl.
1970-talets slut medlem i Vilhelminagruppen av KACV, kulturarbetarcentrum
Västerbotten.
KACV samlingsutställning 1977
Vårsalong              1978
Ett antal år med självstudier i bl a samisk konst, Johan Turi, mönster.
Eget måleri i acryl.
1997                    Samisk utställning Junsele Folkets Hus, kring tema Burgfjäll.
En av mina tavlor är affischbild
2007                    Kurs i kroki i Umeå
2008-2010           Elev hos Tage Lundin, Vilhelmina, internationellt känd konstnär, som lärt mej oljemålningens teori och praktik, teknik.

Sommaren 2009 ordnade jag en separatutställning i min hemby, med 6 bebodda gårdar, i min gamla skola. Ljust, roligt, oväntat mycket folk kom och såg i byn där allmän väg slutar ”med  vändplan”! Sommaren 2010 utställning i min by, under juli månad.

Västerbottens-Kuriren 14 juli 2009: ”..palettkniven så att det skapas reliefer på målarduken, vars färger skiftar beroende på från vilken vinkel man betraktar tavlan…” ”Motiven har som regel samisk anknytning med inslag av mytologi och religion.”

I december 2009 firades 10-årsjubileum på Gaaltije, sydsamiskt centrum, i Östersund och jag hade vernissage där.

Länstidningen Östersund, kultursidan skriver: ”Gunnel målar i olja men lägger inte på färgen med pensel utan med kniv. Det ger en ganska grov men effektfull textur som passar bra till de karga fjällandskap hon målar. Den samiska berättelsevärlden är ständigt närvarande i hennes konst och trumman med sina magiska tecken återkommer i flera bilder.”

Konstföreningen i Vilhelmina 26 nov. 2011 – 4 dec. 2011

"Ett möte med Gunnel Heligfjells berättande måleri har gett mig kvardröjande känslomässiga intryck.
Hon förefaller mig vara en gedigen arbetare i konstens örtagård.
Gunnel skapar i ett något ovanligt manér. Målarspaden är hennes enda arbetsredskap i ateljén.
I detta förfaringssätt läggs färgen pastost och ofta opakt med grov textur som resultat.
Därigenom uppnås en mera påtaglig närvaro av det Gunnel Heligfjell vill beröra oss med.
Hennes ursprung i sameland visar sig tydligt i det hon mejslar fram på duken.
Det blir en magisk blandning av den miljö hon lever i och hennes inre, av mystik eggande , landskap.
Den som tillåter sig att stanna upp och lyssna till det lågmälda språk konstnären använder kan lätt svepas med av den samiska trummans rytmiska dunkande.
Den kan också höra nåjdens läkande jojk och känna den Högstes välvilliga och skyddande kraft.
Gunnel Heligfjell kan med en sparsam palett förmedla till oss en livsbejakande känsla för naturens innersta, pulserande väsen.
Hon levandegör sitt kulturarv på ett sätt som få torde gå oberörda förbi"
Tage Lundin